Nyår dårå.

Sista aftonen på året och som vanligt går det inte riktigt som jag tänkt mig. 

Magsjukan har slagit till här och det är oklart om kvällen kommer kunna firas i upprätt läge.

Men att skåla i Resorb med svartvinbärssmak, det är grejer det.

Gott nytt år? Gott nytt år.

//Sarut

Uppehåll.

Jag och Sarut är mitt i vårt längsta break sedan hopflytten. 2,5 veckor utan varandra tär på hjärtat. Härromdagen ringde Sarut;

S: Heej...

H: Hej!

S: Mamma säger att du kommer kasta ut mig, nu när du tjänar mer pengar. Kommer du det?

H: Vad ska jag då ha i skrubben?

Världens sötaste Sarut, henne tänker jag ju behålla!

God fortsättning!

/Hannu

Bag-in-bag-in-bag.

Jag är en tvättäkta Bag-lady. Oavsett vart jag ska har jag alltid en plastpåse med mig. Ibland med skor, ibland frukt, ibland annat löst som inte fick plats.

För att råda bot på problemet fick jag en resväska av far när jag fyllde år. Nu har jag suttit i flera timmar och försökt mig på den ädla konsten att inte packa för mycket. Helt omöjligt visade det sig. 

Nästa år ska jag önska mig en lastbil istället.

//Sarut

Sarut tipsar.

Problemet: Ett bångstyrigt rör som vägrar ligga där det ska, i badkaret.

Lösningen: En stövel fylld med köksredskap för att hålla det på plats.

Tyvärr kom jag på den här lösningen först efter det att badrummet blivit översvämmat. Tur att det är så roligt att torka golv.

//Sarut

Hej. Hejdå.

Jag och Sarut gjorde nyss vad som börjar bli en klassiker hemma. Vi gick verkligen om varandra i dörren bokstavligt talat. Precis när jag skulle lämna huset för att gå till mitt andra hem (glömt att säga det på bloggen, jag har ett nytt fint jobb. Här hänger jag även på helger och kvällar) kommer Sarut hem från sitt andra hem (ja, Ricard).

H: Nämen hej.
S: Nämen hejdå.

Vi hinner iallafall inte trötta ut varandra med artighetsfraser eller annat.

/Hannu

Beroendeframkallande.

Sommaren 1998 (eller om det var 1999) sägs ha varit en fin sådan. Själv har jag ingen aning. Sommaren 1998 fick jag nämligen låna ett gammalt tv-spel över lovet. Ett av spelen var Tetris. 

Jag lämnade i princip inte huset på två månader. Jag bara spelade och spelade och spelade. 

När sommaren var slut tog ägaren tillbaka sitt spel, och mitt beroende gick långsamt över.

Nu tio år senare är det tillbaka som Facebook-applikation. Och jag kan inte sluta spela.

Tetris borde narkotikaklassas.

//Sarut

En toffelhjältes bekännelser.

Fan, jag visste det. Varje nytt förhållande tänker jag samma sak: 

Att jag inte ska bli en toffel. Att jag ska ha ett eget liv och se min pojkvän som ett tillskott man kan lägga överbliven tid på och fortsätta leva sitt liv precis som vanligt. Tyvärr blir det aldrig riktigt så. 

Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna ändra på det i mitt vardagliga liv (det är ju så jävla gött att skeda), men jag ska försöka skriva liiite mindre om det här i bloggen.

Sådär. Alla nöjda. Alla glada.

//Sarut

Pensionärspar.

Jag ska trots anonyma klagomål om att den här bloggen handlar lite för mycket om Saruts pojkvän faktiskt skriva ett inlägg om honom jag med. Jag tycker han kan få förtjäna lite utrymme i vår blogg med tanke på att han hänger endel på Glasmästaregatan han med.

Igår när jag stormade (bokstavligt talat) in genom dörren sitter denne man, med Sarut bredvid sig i soffan. Han pratar i telefon.

R: Hej, jag heter Ricard. Jag tänkte bara höra... har ni några lussebullar kvar? Ahaaa... mhmm. Vad bra! Tack så mycket.

S: Hannah, ska du ha lussebullar?

H: Säg inte att ni ringde Ica och frågade om de hade lussebullar för att sedan gå och köpa?

R&S i kör: Jooo? Vadådå?

/Hannu

Hög standard.

Det finns få saker som slår pannkakor och glass en mörk måndag. Förutom kanske den jättegoda soppan innan, eller chokladmjölken efter.

Sarut börjar bli bortskämd. 

Men jag gillert.

//Sarut

T9

I kväll har Hannu och Sarut umgåtts IRL.

Hemskt trevlig afton med drinkar, paket (Hannu gav, Sarut fick) och skitsnack. 

Efter ett tag började dock samtalet dö ut. Att prata på riktigt är ju ganska ansträngande, så i sann Glasmästare-anda började vi smsa varann istället.

Det är ju så härligt med kommunikation.

//Sarut

Beach 2010

Minus fem kilo och storlek 26 i storlek på jeansen till trots, det gäller att ligga i lite så att man hinner bli snygg lagom till strandsäsongen. 

Eftersom det är december känner jag mig lite orolig för mitt eget resultat. Det enda jag vill äta just nu är lussebullar och papparkakor. Helst ska det sköljas ner med glögg. 

Varför har inte Aftonbladet en diet som är december- anpassad?

//Sarut

Livets goda.

Jag och min kära sambo har en livsstil som ibland ifrågasätts. Vi äter mycket ute, dricker mycket latte (inte av den smala sorten), svullar i oss chips, dricker alkohol now and then och framförallt så tränar vi inte (iallafall inte längre). Detta har nu börjat få konsekvenser. Precis när jag kom hem från mitt resturangbesök där det intagits stora mängder grädde och lite vin hällde jag upp ett glas av Saruts läsk som stod i kylen. Då stormar Sarut ut ur badrummet.

S: Jag har gått ner 5 kilo! FEM.

H: Gött. Och ser du? Jag har köpt nya jeans. De är i strl 26/32. TJUGOSEX!

In your faces, ni som klagar på vår livsstil. Jag säger bara.. FEM. och TJUGOSEX.

/Hannu

Nu grönskar det.

Jag och Sarut har sjukt gröna fingrar. Ingen av oss har vattnat blommorna på över en månad. Sedär, de börjar bli bruna små högar i krukor, tänker ni. Åhnej. Faktum är att jag såg imorse att två av våra typiska "gröna växter", som inte normalt sett ska blomma. De blommar. Rosa och orange blommor. God jul.

/Hannu

Animal Farm.

Jag blir dum i huvudet när jag blir förkyld. Jag kan till exempel få för mig att det är en bra idé att börja städa. 

Sagt och gjort. Eftersom ingen var hemma och kunde stoppa mig rensade jag badkar hej vilt i en timme. 

Resultatet blev den största hårbollen hittills i Glasmästarens historia. Som ett helt marsvin. 

Jag gillar verkligen inte djur.

//Sarut

Förhållningsregler.

Vi har snuddat vid detta ämnet förr. Saruts regler kring "för mycket hud". Imorse vaknade jag av att Sarut sticker in huvudet;

S: Inte läge att gå ut naken nu!

Sedan stängs dörren igen. Tack Sarut, jag stod precis i startgroparna för att springa ett nakenvarv runt kvarteret. Typiskt.

/Hannu

Åhmen jag? Du menar väl inte?

Kärleksbrev på Glasmästaregatan, jag gillar att hitta sånthär på huvudkudden.

/Hannu

Leksaksmord.

Spelet Sims var en favorit under uppväxten. Det enda jag minns av spelet är att jag fuskade till mig en massa extra-pengar för att kunna bygga så stora och fina hus som möjligt. Efter ett tag började jag dock störa mig på mina gubbar. Då brukade jag bygga en pool, vänta tills de hoppade i och därefter ta bort stegen. 

Ljuva barndom.

//Sarut

Tack Apple.

De flesta som har införskaffat en iPhone, blir precis som jag, väldigt beroende. Jag kan nästan bli trött på mig själv ibland för att jag tar till denna lilla pryl till att ta reda på precis allt. Vad är det för väder idag? Jag kollar på iPhonen innan jag kollar ut genom fönstret snart.

Anyway, det absolut bästa är dialogrutan ovan. Speciellt när den dyker upp på söndagar. "Inget att ångra". Tack älskade telefon, nu mår jag lite bättre.

/Hannu

Oaptitligt.

Hannu och Sarut äter söndagsfrukost, hur länge som helst. Vi passar på att tömma kylen varje söndag. Av någon anledning så kommer vi in på samtalsämnet hankön. Det leder till samtalsämnet Saruts ex, som inte var den mest hygieniska mannen på jorden. Sarut stannar upp mitt i sin utläggning;

S: Nää, jag vill inte prata om det här samtidigt som jag äter ost...

/Hannu

Antiklimax.

Tänk dig följande scenario:

Du har känt dig bakfull hela veckan, trots att du inte har druckit så mycket som en droppe alkohol, och är sugen på salt flottig mat hela tiden. Men trots du fått din pizza med bearnaisesås, och därmed en månadsranson kolesterol, är du fortfarande inte nöjd.

Du bara måste ha mer salt.

Mer. Salt. Nu.

Så, efter en trött dag i skolan står du i kö i nästan 20 minuter för att äntligen få saltet du lustat efter så innerligt. Bara för att komma hem och inse att du glömt fetaosten på varubandet. 

Kvällen är nu officiellt förstörd. 

//Sarut

Mer av det goda.

En bra sak med förhållanden är att man skulle ha någon att ligga med, trots att man hade stomipåse. Killen är ju tvungen att tycka om en oavsett. Annars skulle han ju liksom framstå som ett svin. Dessutom är det få dåliga saker som inte för någonting bra med sig.

Eller som karln själv svarade: "Absolut! Ännu ett underbart hål."

Jag antar att det är att klassa som ett kap?

//Sarut

Practice makes perfekt?

Ett problem som lätt uppstår när ens kompis pojkvän är kompis med ens egen pojkvän, är att alla samtal på något outgrundligt vis alltid börjar handla om just pojkvännerna. Vad de gjort som är bra, vad de gjort som är dåligt. Med mera, och lite till.

Det blir aldrig som man tänkt sig dock. Särskilt när man råkar vara två ganska dysfunktionella tjejer. Diskussionen kan till exempel börja handla om stomipåsar istället. 

Det här med förhållanden är svårt komplicerat.

//Sarut

Gonzalo Vitale tar ledningen.

För några veckor sedan gav jag er listan över vilka sökord på Google som genererade flest besök på vår blogg. Det fanns många sköna sökord, som "date a millionare" och så. Dessa har nu fått lämna plats åt något annat, eller snarare någon annan. Först och främst googlar folk mig. Givetvis. På andra plats borde logiskt sett antingen Sarut Persson eller möjligtvis just "date a millionare" komma. Men nej. Där dyker vår gemensamma vän Gonzalo Vitale upp. Och han har enormt många sökningar.

Det finns två sätt att se på detta. Antingen har Gonza många stalkers, som vill veta mer om honom men när de inte hittar ngot kul istället hamnar på min och Saras blogg. Det andra, mer troligare alternativet är att jag googlar sitt eget namn, typ varje dag. Och sedan läser vår blogg, vilket han också påstår att han absolut inte gör. För den är så tråkig.

Busted Gonzalo. Busted.

/Hannu

Kuriosa del 3.

Ok. Då var det dags för lite kuriosa om Hannu:

- Om ni väntat er snaskigt skvaller kommer ni bli hemskt besvikna. Hannu råkar nämligen vara en blogg-fascist utan motstycke. De senaste veckorna har jag fått hur mycket material som helst, följt av att Hannu tvingat mig att inte skriva om något av det. Svårt trist.

- Hannu har saker överallt. Ändå hittar hon aldrig det hon behöver. Den här veckan har hon tappat bort både locktång och glasögon. Sen tittar hon anklagande på mig, som av en händelse råkar ha perfekt syn och självlockigt hår. 

- Ibland får Hannu för sig att hon ska ta tag i sitt liv, bli nyttig och så vidare. Oftast slutar det med en hög mögliga grönsaker i kylskåpet någon vecka senare. Eller med sur grädde i pastasåsen.

- Hon försöker dölja det. Men efter att ha bott med henne i nästan ett år har vissa saker börjat märkas. Till exempel har Hannu lite svårt att se normal ut framför datorn. Så fort hon blir inne i någonting börjar hon skela. 

En härlig början. Jag misstänker att det komma ännu mer kuriosa om mig snart. Stay tuned.

//Sarut

Ännu mera älg.

Hur länge kan en älg vara under vatten? Ni kanske inte vet. Men det gör jag.

Efter piratens horn-avtäckning i fredags var det dags för lite älgquiz. Och ja, förstapriset står numera på hedersplats i skrubben. 

Jag är ett geni.

//Sarut

What the Sarut.

Igår var jag och Sarut på älgfest hos SaraPirat (hon den svart-vit-turkosa tjejen). Hon hade avtäckning av sitt turkosa älghorn. Vi träffade också hennes date. Han var mycket förvirrad över att alla heter Sara. På festen fanns det flera stycken. När han hade träffar SaraPirat hade han råkat hamna här, på min och Saruts blogg, och trott att Sarut var den tjejen han datade. Så var ju inte fallet, Sarut var ju den katthatande förkylda tjejen med många krämer på Glasmästaregatan. SaraPirat var däremot piffet själv med ett strålande humör på Lindholmen. Vilket jäkla misstag.

/Hannu

Roligare kuriosa:

Vafan. Att vi är födda i november? Var det det roligaste Sarut hade att komma med när det gäller oss? Jag tror att hon snarare ville påminna alla om att hennes födelsedag börjar närma sig och det är dags att gå in med cashen. Anyway, riktigt kuriosa;

Sarut:

- Har vissa djurplågeri-tankar. T. ex pratade hon senast igår om att färga pälsen på grannens katt.

- Blir alltid i samma stund som hon går innanför dörren hemma förkyld. Detta har förundrat mig sedan vi flyttade ihop. Hon är frisk (eller ja, så frisk en Sarut kan bli), men när hon "känner sig hemma" blir hon snorig.

- Har krämer för allt. Krämer. Kräämer. När hon duschar tar det fan en timme för hon ska smörja in sig med alla krämer efteråt.

- Behandlar sina tekniska prylar som barn. Allt annat skiter hon i. Men datorn och saker som har med datorn att göra pysslas om. Får massage, pussar, kärlek och blir omstoppade med godnattsaga på kvällen.

Jag kan egentligen göra den här listan hur lång som helst. Men jag vill ju hålla den på en bra nivå. Inte bli elak. What goes around comes around har jag en känsla av.

/Hannu

Kuriosa.

Hannu och Sarut är ju ett riktigt framgångskoncept. Kan man tycka, i alla fall om man råkar vara Hannu och Sarut. Men låt oss inte hänga upp oss på detaljer nu.

När man har en blogg kan det vara spännande att låta sina läsare få större inblick i det "privata". Att man blir lite "kompisar" (alla läsare känner oss i princip redan, men ändå).

Därför tänkte jag bjuda på lite spännande kuriosa:

Hannu och Sarut är båda födda i den väldigt trista månaden november. 

Inte så intressant, kanske du tänker. Men det förklarar en hel del. Om oss, vårt sätt att se på världen och framförallt vårt sätt att vara. 

Vi överkompenserar helt enkelt. 

Tråkig månad - Roliga tjejer. Typ. Om man får vara partisk. Och det fååår man. 

Eller. Ytterligare ett inlägg om absolut ingenting. 

Varsågod. 

//Sarut

Mannen.

Den 19 december i år hålls det viktigaste av alla 400 julbord man går på under december månad. Julbordet på Hammerhills. Gästerna har blivit tilldelade olika uppgifter under kvällens gång. Olika former av tal, sånger och teaterstycken ska framföras. Jag fick uppgiften "talet till mannen". Tydligen är jag som klippt och skuren för detta. Jag förstår inte vad de pratar om..

/Hannu

Om Ingenting.

Den där blogg-terrorn från Tidaholm gick det ju sådär med. Nu är jag åtminstone tillbaka i Göteborg och firade igår detta med öl på Linné.

Den här helgen kommer faktiskt bli spektakulär på ett sätt. Det är den första helgen på flera månader då jag inte har något inplanerat. Eller jo, småsaker. En kaffe med någon där, en film med någon där. Men det är den första helgen jag kan minnas då jag inte behöver/vill/ska åka någonstans. Inget besök. Ingen viktig fest. Inget löfte om någon storslagen middag. Ingenting. Det må låta tråkigt, men f*n vad skönt.

/Hannu

Blogg-terror.

Okej, nu är jag tillbaka i Tidaholm. Stället som ska innebära lugn, men som för den ovane istället innebär inre stress över just det här jävla lugnet. I skrivande stund sitter jag i slottet, på övervåningen i en nedsläckt flygel full av ateljeér (med fantastisk konst i). Borde vara idealiskt. Varför sätter jag på musik för att överrösta klockans tickande och äter ostmackor till fördärv bara för att sysselsätta mig? Varför?

Räkna med blogg-terror denna veckan.

/Hannu

När Hannu är borta dansar Sarut på bordet (och rensar kylen).

På Glasmästare kan man hitta spännande saker lite varstans. Särskilt i kylen. Självklart tillhör det mesta av tveksam natur Hannu. 

Den här veckan är hon bortrest, vilket innebär att jag kan rensa utan protester.

Idag har jag slängt en luden paprika, stelnad cous-cous och en halväten falafelrulle. 

Härliga tider.

//Sarut 

Facebook.

Det är måndag. Det regnar. 

Humöret är i bott.

Inte nog med att mailen gått bananas i helgen och spammat halva kontaktlistan, Facebook har dessutom lagt till en ny funktion. "Den här kompisen har du inte pratat med på länge–funktionen". 

Som att denna måndag inte kunde bli värre. Inte nog med att jag har en svår skoluppgift, är blöt, har praktikångest och är allmänt trött: Jag ska tänka på alla människor jag försummar också.

Sociala medier är ett helvete.

//Sarut

Totalt jävla mörker.

Det har gått över till vintertid. Det är mörkt ute. Det är det även inne hos oss. I flera veckors tid har mer än hälften av våra glödlampor i hemmet varit trasiga. i badrummet fungerar nu 0 av 2. I hallen 0 av 1. I köket 1 av 2 (och den som fungerar ger mer mysljus än faktiskt arbetsljus). Det står på Saruts lista av åtgärda detta. Hon har i två veckors tid nu påstått att ALLA glödlampor är slut på båda Willys och Hemköp. Ska vi tro på detta tycker ni?

/Hannu in the dark

Istället för kastrering.

Note to self: 

Inte kasta saker till sin pojkvän utan att förvarna. Man kan tillexempel sikta dåligt och råka träffa delar som är lite känsligare för hårda prylar än andra. 

Men inget ont som inte för något gott med sig. Nu kanske jag slipper börja med p-piller igen.

//Sarut

Bachelorette

Den här vinflaskan har stått i kylskåpet sedan Way Out West. Självklart tillhör den Hannu.

//Sarut 

Rättelse:

Det var visst inte en tjock gubbe. Och tydligen sa Hannu inte sådär. 

Men penisar pratade hon om i alla fall. 

Jävla petigt.

//Sarut

Könlöst.

Hannu och Sarut sitter vid matbordet med varsin dator. Det ringer i Hannus nya  I p h o n e. 

H: ...Men jag har bara varit på kroki-kurs en gång. Då var det en tjock gubbe som satt modell. Inte alls kul, snoppen var liksom i vägen. Du känner ju mig och det brukar jag aldrig tycka att de är.

//Sarut

Därför.

Thåström – Fanfanfan (Kl 03.00 på natten)

Color me once.

Ofta påpekar folk för mig att jag är dålig på att klä mig i färg. Extremt dålig faktiskt. Jag brukar oftast fnysa åt detta och hävda att jag allt som oftast har både lila, turkost och rött på mig. Ikväll städade jag min garderob. Rev ut allt och rensade bort det jag aldrig använder, för att sedan lägga tillbaka allt på sin plats. Detta är en del av resultatet. Plötsligt slog det mig att jag förstår precis vad ni menar. Jag ser faktiskt inte ett enda turkost plagg här.. Shit. Det var värre än jag trodde.

/Hannu

Rehab

Vi internetar ju en hel del här på Glasmästaregatan. Men ibland blir det lite väl mycket av det goda. Det dåliga bloggandet från min sida beror på just detta. Att jag "skär ner".

Man kan även kunna säga att jag skaffat mig ett liv. Känns inte helt ok. 

Ska skärpa mig omgående.

Blogg over and out.

//Sarut

Tack kära du!

En märklig sak med internet är ju att ramdom personer kan kontakta en när som helst, hur som helst när de har något på hjärtat. Idag fick jag ett mail med följande innehåll:

"Hej.

Jag tycker att du har en extremt gullig dubbelhaka."

Manen vet precis hur man charmar en ung dam. Jag svarade att jag tyckte att han hade en extremt gullig puckelrygg och nu ska jag tjura hela kvällen. 

/Hannu

Google.

Här är topplistan över sökord på Google som lett till ett besök på vår blogg. Tål att sägas att förstaplatsen dessutom är med en enorm marginal. Så, vem är populärast på Glasmästaregatan? (jag gillar dessutom "blogg om hår" och "dejta a millionaire". De som söker på dessa två måste bli rätt besvikna när de landar hos Hannu och Sarut. Hårbollar och haremsvisioner hjälper nog inte er. Jag är ledsen.)

/Hannu

Din tur.

Wille Crafoord – Din tur

Jag och Sarut är väl inte kända för vår goda struktur. I livet eller i hemmet. Men en sak ska vi fan har cred för båda två. Det är vårt "Din tur"-system som fungerar helt problemfritt. Jag tror det är det som gör att det faktiskt går så bra för oss att bo ihop trots att vi är precis lika dåliga på att ha koll båda två. Varannan gång. Så är det bara. Ingen behöver fråga, båda vet vems tur det är med ALLT. Köpa toapapper, torka spisen, rensa avloppet, ge den andra en kram. Ja, vi har ett mycket välfungerande system för varenda vardagsbekmmer du kan komma på. Idag till exempel så är Sarut borta. Hon visste att vi hade slut på tandkräm. Hon visst också att det var hennes tur att köpa tandkräm. Så hon tar vägen förbi hemma, och lämnar en ny tandkrämstub till mig. Det är fan KÄRLEK. 

Men Sarut, det är din tur att blogga.

/Hannu

Pengar.

Igår antydde jag till min vän Hugo att hösten inte är min favorit (det är nämligen hans). Jag blir som ungefär 50-70% (gissar jag) av Sveriges befolkning lite ynkligare på hösten. Det är helt enkelt ganska synd om mig såhär års. Då påpekar Hugo något spännande. Det är nu vetenskapligt bevisat att man kan köpa sig lycka. Det har han sett på SVT. Om man var lycklig, och ens äktenskap brister behöver man exakt 50 000 mer i månaden för att komma upp på +/- noll nivån igen. Är man allmänt bara smådeppig jämt är det lite dyrare än så för arbetsgivaren. 

Så, kära vänner. Nu kommer jag med en revolutionerande lösning på höstens alla problem med horisontellt regn, paraplyer som vänder sig utochin och sommarflirtar som möglar tillsammans med löven på marken. JOBBA FÖR FAN. Förvisualisera era 50 000 kronor mer i månaden. Nu jävlar ska här tjänas pengar!

/Hannu

Det gäller att se till att det håller, hela vägen.

Jag gillar teman. Temafester, temadagar, till och med temaår. Vi har iofs glömt bort vilket år det här var, men jag tror det var strävans år 2009. Så, temat håller ju inte helt ut alla gånger. Någon som däremot kan det här med teman är min vän SaraPirat. Jag slutar aldrig att förundras över hur hon lyckts sätta ett tema på hela sitt liv. Och det sviker aldrig. Hela hennes liv är svart, vitt, rosa och turkost. Det är randigt, prickigt, rutigt och med dödskallar. Inget annat är accepterat. Hon klär sig i dessa mönster, bor i dessa färger och har även införskaffat en död älg. Detta enbart för att ha en riktig dödskalle, givetvis ska hornen målas turkosa (men det har ni säkert redan räknat ut). Jag sov hos SaraPirat inatt. Som alltid hade jag glömt min tandborste så jag fick en av henne. Till och med här har hon tänkt till. Jag fick en svart&vit-randig tandborste. Med rosa tandkräm. Valet av tandkräm är ingen slump, detta har jag frågat förr. Färgen prioriteras före märke/smak/innehåll. 

Sedan bäddades jag ned i svartvita lakan, och fick en filt med dödskallar på om det skulle bli kallt. 

Hannu hjärtar SaraPirat och hennes helt MANISKA tematänk. (På bilden, min favoritdel ur Saras egna klädkollektion, SaraPirat.)

/Hannu

Exempel:

/Hannu

Förfest på Glasmästaregatan.

Jag och Sarut sitter i köket. Det i sig är ovanligt, för vi äter aldrig i köket. Vi sitter mittemot varandra, och lyssnar på "Can't touch this" och gör någon typ av sittdans-version av thrillerdansen till. Det kan inte bli mer retarderat än såhär. Jag hjärtar den här tösen mittemot rätt mycket.

/Hannu

Merci boceaup.

Öltorsdag. Sarut står och sminkar sig. Hannu tittar på och funderar kring ämnet kroppen.

H: Tycker du att jag är ful i snedlugg?

S: Va?

H: Ja. Tycker du att jag är ful i snedlugg?

S: Jag tycker nog mest att du ser sådär franskt porrig ut.

H: Åh tack! Min mamma har alltid sagt att jag är ful i snedlugg. 

//Sarut

Bloggen som inte har så bråttom.

Det har bloggats dåligt de senaste dagarna. Det är helt enkelt för att allt är sig likt och frid och fröjd. Inget drama, inget krångel, bara kärlek på Glasmästaregatan. 

Imorgon får vi finbesök av Bror och Guddotter. Då blir det ett-årskalas med grattisljus och ballonger. Ja, som sagt. Frid och fröjd i huset.

/Hannu

Sunday, lovely sunday.

Att flytta till Göteborg är det bästa beslut jag någonsin fattat. Alla kategorier.

//Sarut

Vad man gör när man är ensam.

Här i Tidaholm har de ett mycket logiskt system. Det är ett slott där man går i skolan och äter, en stuga där man sover och skiter och en stuga där man har tillgång till internet. Mycket praktiskt tycker de, inte så praktiskt tycker jag. Så, för att få tiden att gå har jag givetvis spenderat kvällarna i internetstugan. Det har tydligen fler. Det är väldigt ensligt här, är det någonstans man tänker att man är ensam så är det i den lilla internetstugan mitt ute i skogen utanför Tidaholm. Men, igår när jag var påväg hem mot min sova/skita-stuga hör jag Eros Ramazotti på hög volym. Väldigt hög volym. Av nyfikenhet går jag mot ljudet och kikar in i fönstret till ett rum. Där sitter en pojk, kanske 17-18 år. Han har svart stripigt hår, svart munkjacka och piercings. Påminner mycket om en emo-kille jag en gång kände. Här sitter han, i tron på att han är själv, och mimar med Eros Ramazotti. Jag blev så jävla glad över att se detta. Han blev inte lika glad när han såg mig. Han stängde av musiken kvickare än blixten och gav mig en ond emo-blick. Jag avlägsnade mig och fnissade hela vägen hem till stugan.

/Hannu

Världens bästa uppfinning.

Rensband. Asbra.

Veva runt i avloppet lite. Fånga några hårbollar. Klart.

//Sarut 

Antal sedda harar denna vecka / Antal gånger jag sett samma hare denna vecka: 5.

/Hannu

Can i kick it? Yes i can.

Jorå. Jag har visst rensat avlopp.

Och städat lite badrum.

-Vad sa du, sa du? Är jag bäst?

Visste jag vällan.

//Sarut

The End.

Eller ja. Nä.

Kanske inte slutet. Men just nu måste jag erkänna att jag är skapligt trött på Glasmästaregatan.

Det har inte med Hannu att göra. Faktum är att jag saknar henne lite nu när hon sitter i skogen och fryser.

Problemet har med själva lägenheten att göra. Den är ju inte den fräschaste platsen på jorden. Silverfiskar, spindlar och allmänt sunk hör till vardagen. Så även stopp i diverse avlopp, ett ämne det bloggats om rätt flitigt.

Nu har det nått ett nytt klimax. 

Igår när jag duschade blev det som vanligt stopp. Men denna gång rann det inte ner. När jag sedan beslöt mig för att fly hemmet, för ett mycket trevligare, hade det fortfarande inte runnit ner och jag misstänker att läget är detsamma idag. 

Äckligt? Äckligt.

Nu har jag ett dilemma. Att åka hem och rensa lite. Hälla i nåt som fräter. Eller kanske åka tillbaka till reservhemmet igen och låtsas som problemet inte finns..?

En ny lägenhet mottages varmt. Alternativt någon vänlig själ med rörmokarskills.

//Sarut

En vanlig onsdag klockan 19.

Så, vad gör ni ikväll mina vänner? Själv sitter jag i en stuga mitt i skogen, det är kallt som fan. Det är en halvtimmes promenad enkel väg till närmaste civilisation och ingen fungerande tv. Så, jag ägnar kvällen åt att illustrera fiskfjäll. LIVIN' THE DREAM. 

/Hannu

the Good and the Evil.

Sedan jag och Sarut flyttade ihop har vi haft ett gäng återkommande diskussioner. En av dessa är katt. Kattens vara eller icke vara, och kattens vara eller icke vara ute. Denna vecka spenderar jag i meteropolen Tidaholm. För att fördriva tiden ringer jag.. ja de flesta som läser den här bloggen har nog fått varsitt samtal. Även Sarut. Kattdiskusisonen tog sin form igen;

S: Idag har jag klappat en katt.

H: Jaha, sedärja... (Sarut är så bra på att delge intressant information om sina dagar)

S: Ska vi inte skaffa en katt ändå då?

H: Jo, det tycker jag verkligen. 

S: Då gör vi det.

H: Fast det var ju det där med att den isf ska vara inne.

S: Det ska den inte alls, den ska vara ute.

H: Men det är inte det bästa för katten. Vi bor stort och den kommer trivas inne. Släpper vi ut den blir den överkörd på Mölndalsvägen.

S: Men Hannah, det är väl lite det som är poängen. Vi kommer ändå inte orka ha den i 12 år.

Där kom den. Jag visste det. Sarut är en sadistisk djurplågare. Det är det jag sagt HELA TIDEN. 

(Och nej mamma och Linn. Ni behöver inte oroa er, det kommer inte flytta in någon katt på Glasmästaregatan.)

/Hannu

Fail.

Att äta linssoppa och nysa samtidigt är ingen bra idé.

Det är tur att jag gillar prickigt.

//Sarut

Kartonger med farligt innehåll.

Härromdagen låg Sarut i soffan och kliade en man i håret (aww). Plötsligt får hon en strålande idé. Hon har nämligen en såndär stålmojäng som man just kliar folk i håret med som är så skön att man verkligen får rysningar i hela kroppen. Ni vet säkert vad jag menar, sånadär som folk säljer i tunneln mellan nordstan och centralstationen för 100 spänn. Anyway, Saruts hårkliarmoj ligger kvar i sin originalförpackning. Förpackningen är mörkröd och ca 30x10x10 cm. På förpackningen står det "Orgasmatron". Ja, fler än jag gör nog andra kopplingar än en hårkliarmoj när man ser förpackningen helt enkelt. Sarut tänker inte alls på detta utan säger:

"Jag har en överraskning, vänta...!" och kommer ut med denna till den stackars karln. Inifrån mitt rum för jag bara ett "VADIHELVETE?!?" Underhållning.

/Hannu

Nöta.

Ni av er som har varit på besök hos oss kanske har sett vår tavla i hallen av Johan Thurfjell. Jag slutar aldrig älska den. Den har suttit uppe i många år nu, och för varje dag som går blir den bara bättre och bättre.  Och det i sin tur är kanske sorgligt. 

Men folk säger ju att det kommer ta tid.

/Hannu

Lovin' a la Glasmästarn.

Jag säger till Hannu att jag har bloggat om henne. Hannu läser och utbrister ett tjejjig "aaaw". 

Sen ska hon ge mig en kram. Som inte riktigt blir en kram eftersom datorerna vi har i knät är i vägen. 

Då gör Hannu någonting väldigt otippat. Hon skriver inte "kram" innanför små stjärnor på msn, eller lämnar något gulligt meddelande på Facebook. 

Nej, hon lägger undan datorn, flyttar närmre och ger mig en kram. På riktigt.

Irl.

Omfg!

//Sarut

Det här är ingen blogg. Det är en kärleksförklaring.

Jag tycker att Hannu är bäst i världen.

Så är det. Varken mer eller mindre.

Nu sitter vi i soffan hemma, dricker kaffe och lyssnar på Fredrik Lindström på ljudbok.

Och det finns ingenstans jag hellre skulle vara just nu.

Kärlek.

//Sarut

Teknikens under.

Vissa säger att Facebook är en farlig plats. Eftersom det är en av mina favoritplatser på jorden brukar jag fnysa åt detta. Men igårkväll fick jag mig en tankeställare. Hur lätt ska man vara att kontakta egentligen? Och hur lätt har inte stalkers det idag? Nu menar jag inte med detta inlägg att mannen som detta kommer beröra är en stalker. Jag tror nog mer på en vanlig trevlig kille, men det är själva fenomenet som skrämmer mig lite. 

I torsdags var jag ute. Jag pratade med en man på krogen. Han fick reda på följande om mig; Jag heter Hannah i förnamn (troligtvis tänker han då dessutom Hanna), jag är född 1987, jag gillar att dansa till 90-talsmusik, jag är inte född i Göteborg men bor nu på Johanneberg (där jag inte ens är skriven, något om platsen jag är skriven på eller platsen jag är född på vet han alltså inte). Han fick heller inte mitt nummer. 

Dagen efter, dvs igår, kontaktar den här mannen mig på facebook. HUR? Det är min fråga. Jag menar inget ont, återigen. Jag tror han är en vänlig själ. Men HUR?!

/Hannu

House rules.

Det är ju lite si och så med ordningen på Glasmästaregatan. 

Det städas inte lika ofta som det borde. Det blir diskberg. Allt det där vet man dock redan om man följer bloggen någorlunda kontinuerligt. Man vet också att Hannu är en kvinna som har lite svårt för vissa, för andra människor, grundläggande beteenderegler. 

Till exempel att man bör vara påklädd när man befinner sig i lägenhetens allmänna utrymmen. Särskilt dagtid. 

I förrgår när jag kom hem med karlbesök höll det på att bli riktigt pinsamt. För alla inblandade. Hannu berättade nämligen, senare, att hon skuttat runt näck precis innan vi steg innanför dörren och var sur för att jag inte ringde och förvarnade.

Sådeles inför jag nu en ny regel på Glasmästaregatan:

Mellan 09:00 och 22:00 har man kläderna på sig.

Ok? Ok.

//Sarut

Saker man kan göra i skolan.

Kolla, sprid, gilla.

//Sarut

Det får man.

Jag är en kvinna som är känd för min dåliga karaktär. Alla kategorier. Därför är det så skönt att bo med Sara vars favoritmotto är "det får man". Har man en bra förklaring får man vad som helst för henne. 

Jag har varit varit vegetarian i 3,5 år nu. Igår hade jag en liten fotografering för skinka med jobbet. Det inhandlades alltså mycket skinka. Såndär god skinka, rökt. Jag har alltid älskat rökt skinka. Så, idag tog jag en macka med rökt skinka på. Det får man. 

/Hannu

Politik

Man undrar ju vart världen är på väg. 

Och med världen menar jag Sverige. Och med Sverige menar jag samhället i allmänhet och politiken i synnerlighet. 

Jag tänker på "alliansen". Och har liiite svårt att förstå hur de kom till makten. 

Särskilt när man ser dem på tv och Jan Björklund kallar oppositionen för "det andra gänget".

"Det andra gänget".

Nu har jag skrattat i en kvart.

//Sarut

Tandborstar.

Jag vet inte om jag bloggat om ämnet mina issues med tandborstar förr. Jag tror jag gjort det, men i en annan blogg. Med lite annan publik. Så nu blir det aktuellt igen. 

Jag har vissa problem med intimiteten kring tandborstar. Att ha en permanent tandborste hos mig, det har man inte. Helt enkelt. Jag har avslutat ett dejtande för att mannen i fråga tyckte han skulle ha en eltandborste i mitt badrum utan att fråga. Sara, som känner mig för väl frågade till och med när hon flyttade in om jag kände mig okej med att dela tandborstmugg med henne, eller om hon skulle ha en egen. Delar tandborstar gör jag inte, om jag inte är upp över öronen förälskad och det verkligen är kris. Och då mår jag fortfarande lite dåligt efteråt. (Förövrigt, så får jag detta förslag då och då. Av både vänner och ragg. Gör folk sådär? Vad håller ni på med? Man delar inte tandborste. Det är som att säga "Du kan ta min tampong, jag har bara haft den i tio minuter".)

Nu har Sarut träffat en man. Det gillar vi. Hon har gett honom en tandborste, att ha i vårt hem. Detta tog hon upp med mig precis. "Hannah, jag gav honom en tandborste att ha hos oss. Men han har inte fått ställa den i muggen än. Han har den bredvid." Haha, sött. 

/Hannu

Tecken.

Det var längesedan jag var i Värmland och hälsade på. Väldigt längesen. Jag tror Sarut varit här 5 gånger sedan jag var här sist, skämmigt. Här är ett gäng tecken på att det var ett tag sedan:

- Hannu går på bussen till stan och lägger fram 17 kr till busschauffören. Han tittar på henne. Hon tittar på honom. Han på henne. Tystnad uppstår. "Det kostar 30 kronor" säger han efter en stund.

- Hannu kör bil för att hälsa på farfar. Av ren rutin är hon påväg att köra igenom Kil när pappa poängterar "Hannah, du har väl inte glömt att farfar flyttade från huset i våras? Han bor upp här till vänster nu."

- Hannu ska gå till sin favoritbutik i Karlstad och titta på t-shirtar med sin barndomsvän Tove (som poängterade att vi inte sett varandra sedan mars, ett tecken till). Med bestämda steg går hon mot Duvanhuset när Tove poängterar "därirån flyttade den där butiken för lääääängesen.."

Ja, ni förstår min poäng. Skärpning. Jag gillar Värmland, här ska jag hänga lite mer!

/Hannu

VÅÅÅÅÅFFLA!!!!

Igår var det våffelkalas på Glasmästaregatan. Då jag hade utlovat att de omöjligt skulle kunna ta slut köpte jag nio paket våfflor och järnet gick mellan 16-21.30. Efter sisådär 5-6 våfflor var började gästerna jäsa, må illa, sega och klaga. Men jag gav mig inte. "VÅÅÅÅFFLA!" vrålades det från köket och de fick helt enkelt infinna sig med sin tallrik.

Som Stin sa härromdagen "En gäst ska inte behöva lämna huset hungrig". Jag satsar på illamående. 

Våffla?!

/Hannu

Ett liten blogg om hår.

Det är som bekant inte lätt att bo två tjejer under samma tak.

Det blir alltid fight om badrummet på morgonen och det är skor och kläder i hela lägenheten.

Och hår. Så otroligt mycket hår.

Det är överallt. På golv, i tak, i avlopp. Och nu även i dammsugaren.

I det långa munstycket sitter en hårboll som inte går att få loss. Självklart är den brun, eftersom det är Hannu som står för majoriteten av håravfallet i detta hushåll. Och jag kan inte bestämma mig för om det är äckligt eller bara jättebra.

Visst, det blir svårt att städa. Men jävlar vilken bra ursäkt för att slippa.

Tack så mycket karma.

//Sarut

Kära Hannu.

Ett stort problem när man bloggar kan vara det där med tid.

Generellt är det så att man, ju mer tid man har, bloggar mer. För att förhindra tristessen.

Det var länge sen jag hade tid till annat än skola och umgänge med klasskamrater och därför har  bloggen har blivit lidande. 

Förlåt.

Sen är det ju jävligt svårt att blogga när man är på gott humör också ... 

Ska se till att trampa snett eller liknande omgående, så jag kan vältra mig i självömkan.

//Sarut

Gone Sarut Gone.

Sarut har tappat det. Trodde det var hon som ville jobba med text och inte jag. Skäms.

/Hannu

Varningsklockor.

Okej, det måste vara så att jag blivit nörd utan att liksom riktigt märka det. Att jag bytt ut social kompetens mot märklighet. Jag ser tecknen. Första var för längesedan, det legendariska när en kille sa till mig "Du är ju snäll och så.... och bra på att måla", ja ni kan historien. Nu precis fick jag ett sms från en annan söt man. Han frågade om vi kan ses nästa vecka, för han vill prata typsnitt. 

Det här är inte okej. Vad har jag utsatt dem för? Lång terror om  typografi och illustration är inte sexigt. Det här förklarar massor. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag ska bättra mig. 

/Hannu

Beat Heart.

Igår var jag på en såndär bra "gratis sprit på butik"-fest som kan dyka upp då och då. Jag är ju inte den som är den så jag tog med mig min vän Henke och gick dit. När han lämnade mig för den 30 minuter långa toalettkön sätter jag mig i en trappa. Bakom mig hör jag någon slå ett slag på en gitarr. Jag vänder mig om, ser ett par röda boots och hinner först tänka tanken som slår alla svenskar när man ser röda boots av det slaget "Vad fan gör Peter Siepen här?!" Sedan tittar jag lite närmre, och det var ju självaste Moto Boy. Otippat. Väldigt bra.

Ps. Idag mår jag inte väldigt bra dock.

/Hannu

Enough is enough.

Först lämnade jag en lapp i brevlådan hos grannen där jag vänligt men bestämt förklarade att det inte var okej. Sedan går jag upp och ringer på. 5 gånger. musiken är så hög så jag får vänta till en paus mellan låtarna innan grannen ens hör att jag ringer på. Det säger endel. Hon säger "oj, hörs det ner?" "eh, ja?" tycker jag.  Det hör även till saken att jag hade räknat med att det var någon av tonåringarna som hade fest. Det var det inte. Det var mamman som öppnade. 

Sedan går jag ner. Det är tyst och lugnt i kanske 5 hela minuter. Sedan börjar det igen. Nu är det krig. Så jäkla mycket krig. 

/Arg Hannu. 

Sånt är livet.

Okej, det är visserligen lördag. Men klockan är 01.08. Och grannen spelar så hög musik så det vibrerar här inne, jag skojar inte. Ironiskt nog spelar de "sånt är livet" på repeat. 

Jag sliter mitt hår. Jag ska upp och jobba imorgonbitti. Sånt är livet. 

/Hannu

En riktig investering.

Sambos har ju rätt ofta gemensam ekonomi. Jag och Sara har inte sträckt oss längre än till att dela på tvål, tvättmedel, kryddor och toapapper. Men nu har vi bestämt oss för vår första gemensamma investering till hemmet. En cd-skiva med 12 olika störande ljud till att hämnas på grannarna med. De ger oss r'n'b. Vi ger dem borrmaskin. Eller någon som smaskar, jättehögt. Sedan drar vi hemifrån i några timmar. Vad tror ni? Sounds like a plan?

/Hannu

Min låt är bättre än din låt.

Om man passerar vårt vardagsrumsfönster i detta ögonblick kommer man med största sannolikhet tycka att det är lite obehagligt. 

Anledigen?

Jo, det sitter nämligen tjejer i en soffa och blänger på varandra, spelar två helt olika låtar på högsta volym från varsin dator och självklart står ett fönster på vid gavel.

Det förutspådda musikkriget är här. 

Må bästa kvinna vinna. (Eller bli vräkt).

//Sarut

Lite för mycket av det goda.

Idag var det fint väder i Göteborg. Sol och varmare än vanligt. Dagen till ära tog jag på mig en klänning som är ganska vid nedtill och som känns som att man ger sommaren en sista chans. Ki fick jag. Jag och Sarut var på stan, och Göteborg var som vanligt. Blåsigt. Inte sådär litegrann så att man får håret i ögonen utan mer av den stormiga typen. Där står jag med en kaffe i ena handen och påsar och väska i andra handen (alltså ingen hand ledig) när kjolen ställer sig rakt upp mitt på kungsportsplatsen. 

MEN GÖR NÅT DÅ! vrålar jag till Sara.

Men hon bara hånlog. Svin.

/Hannu

ÄNTLIGEN! som Gert skulle sagt.

Min goda vän har äntligen börjat blogga. Som jag har väntat på detta, då hon är en av de människor jag känner som kan uttrycka sig bäst verbalt. Det här ska bli spännande. Vill ni läsa om punkbärs, genus och bajs är hennes blogg dagens tips!

/Hannu

Göra livet surt för andra. Del ett.

Söndagshäng på Glasmästaregatan. Piraten är på besök.

Det diskuteras relationer, genus och när bägaren rinner över. Och framförallt, vad man gör när det sistnämnda väl händer. 

En lång diskussion, men med en klar slutsats: Räkskal gör störst skada i en ihålig gardinstång.

Ja, kära läsare. Det är en konspiration.

//Sarut

Hoppsan.

Det går bra nu.

//Sarut

När man vet att man blivit för nära vänner.

Sara gör sig iordning för kvällen.

S (ropar inifrån badrummet): Hannah, jag har ett problem. Kan du hjälpa mig?!

H: Ja, vad är det?

S: Jag försöker komma åt rumpan med hårsprayen men jag når inte. Kan du spraya på min rumpa?

En vanlig kväll på Glasmästaregatan.

/Hannu

Buskis på Glasmästaregatan.

Sarut har redan nämnt min passion för Mikael Persbradt. Men skrattar bäst som skrattar sist. Saras äldre man hon vill ligga med är ingen mindre än Jamie Oliver. Varje dag lyckas hon tuna in något Jamieprogram och sitter som klistrad till hans lönnfeta mage och läspande brittiska. 

S: Jag har alltid velat ligga med en kock...

H: Vill du ligga med en "cock"?

S: Nejnej, en kock med stooor papparkvarn...

The neverending temat med Sara och hennes penisstorlekar fortsätter.

/Hannu

Mammor och internet.

Idag när jag pratade med mammu på msn (inte alla som ens gör det) så sa hon ivrigt "jag har skickat mail till dig! kolla mailen!!" Så det gjorde jag. Följande bild hade hon skickat, tillsammans med något kedjebrev om svininfluensan. Min ganska långa tysntad kanske gjorde henne lite nervös. För hon lade sedan till "tycker du jag är fånig?". Haha, nej mammu. Du är inte fånig, du är bara en typisk mamma på internet! 

Ungefär som Saruts mammu. Hon är lite mer som Sarut. Inte riktigt lika vulgär, men hon skickar mer rumsrena kedjebrev. Ni vet "skicka till tio kompisar, får du 5 tillbaka tycker de om dig". Mammor, mammor. Ni får öva lite på internet.

/Hannu

I himlen finns obegränsat med Yes.

Klockan var 11:11 när jag fick det som kan vara årets sorgligaste besked. 

Efter det täcktes hela dagen som av en grå dimma. Sorg.

11:11 dog våran diskmaskin. 

Och jag undrar om jag någonsin kommer kunna hämta mig från det här. 

Vila i frid.

//Sarut

New noise.

I veckan har jag återupptäckt mina gamla hard-core hjältar, Refused. Riktigt arg musik. 

Passar bra till mitt hormonstinna, rätt labila tillstånd. Det passar även rätt bra in på veckan, som varit lite av en känslomässig berg-och-dalbana.

Skönt på ett sätt, jobbigt på ett annat. Och framförallt störande att det ska vara så jävla svårt att somna när man gått och blivit oresonligt arg för ingenting.

//Sarut

"Beach 2010" eller "Omstart"

Okej. Nu jävlar. Jag har sagt det förr, men nu säger jag det igen. Från hjärtat. Nu får det vara nog! Dåliga vanor, långvarig negativ stress och ältande av fel saker is no more! Idag vaknade jag, åt frukost, drog och tränade och sedan satte jag mig och började räkna ut hur jag ska kunna leva på mitt eget företag. För det kan jag, om jag bara vill. Lite mindre klädinköp, lite mindre öl, lite mer sälja in sig själv. Sedan är jag hemma. Så JÄVLA nice. 

/Hannu

Tickande klockor.

När klockan är en minut innan det officiellt är måndag, och Hannu dimper ner i soffan med en utläggning om biologi/fortplantning/menscykler, då vet man att det är dags att gå och lägga sig.

Sleep tight winelovers.

//Sarut

Sunday is bunday.

Söndagsmys på Glasmästaregatan.

Eller vad sägs om lite bake-up bullar, syltkakor och en väldigt söt Hannu.

Om ändå det kunde vara söndag lite oftare.

//Sarut

Smellier.

Glasmästaregatan har ett problem utom denna värld. Man kan typ dricka luften här inne på sommaren. Det regnar inomhus. Luftavfuktaren kämpar på och töms på litervis med vatten hela tiden. Ändå luktar vi. Jag, Sarut och framförallt handdukarna. Surt. Gammalt. Ruttet. Jag byter badlakan typ varannan/var tredje dag, det hjälper inte. Den torkar ingenstans. Nu och kanske ytterligare någon månad framåt kramar ni mig på egen risk. Smellycat. 

/Hannu 

Smelly.

Under sommarens blogg-vila har det hunnit hända väldigt mycket.

Bland annat har det tillkommit nya invånare i terrariet, läs: hemma. 

Förra veckan hittade jag en vilsen gräshoppa i badrummet och nu har även blomflugorna flyttat in.

Blomflugor brukar vanligtvis röra sig i grupp, gärna där det finns matrester, gamla sopor och annat gött. Men. Det finns en outsider här på Glasmästaregatan. 

Vart han gillar att hänga har ni säkert listat ut redan. Ja, det är skrubben.

Jag blir förvirrad och lite förolämpad på samma gång. 

Jag har ju faktiskt duschat idag. 

//Sarut

Vasagrillen II

Haha, jag vet att ett av mina inlägg redan handlat om grillen på Vasaplatsen, men de blir tillägnade ett till. Ikväll var jag ute och åt och drack med min vän Andrea. Vi startade upp med middag. Det är intressant det där med mat, hur jag och många med mig resonerar. Härromdagen när jag lunchade så svor jag över att det kostade 80 spänn för en stor sallad med bröd till. På mitt jobb tar vi 65 för samma sak, som dessutom är ekologisk. Så jag tyckte det var värsta rånet. Men såfort klockan passerar 18 så händer något med in snålhet. Jag betalade med glädje över 100 kr för EN halloumiskiva med kokt potatis till. Det var så jävla värt det. Sjukt gott. Men ja, det sätter den där lunchen i något typ av perspektiv. Men det var inte det som det här inlägget skulle handla om. Efter min halloumiskiva fyllde jag på med öl och vin och efter några timmar skrek magen. Så på vägen hem stannade jag sedvänligt på Vasagrillen. Min kompis Jacob jobbade inte idag. Det var en annan skön kille. Jag gillar Vasagrillen. Åter igen:

H: Jag skulle vilja ha en falafelrulle men med massa fetaost i. Går det att ordna tror du?

K (som i kioskkillen): Klart du vet! Jag fixar värsta rullen!

H: Tack du!

K: Det blir 60 kronor, jag tar bara tre kronor för fetaosten du vet!

H: Absolut. (Lämnar fram kortet)

K: Kortet funkar inte!

H: Testa numret?

K: Det funkar inte heller... Vafan, kompis. Du kommer tillbaka?

H: Ja givetvis, det här stället ligger på vägen hem?

K: Du betalar seeeen! Nu ska vi se, extra fetaost, och jag ger dig lite godis också! Efterätt!

BÄSTA stället.

/Hannu

GODMOOORGOOOOOOON!!

Sarut är så lätt att genomskåda. När hon inte vill vara ensam låter hon så mycket att jag helt enkelt måste gå ut och se vad fan hon håller på med. Jag vet ju att hon kan röra sig på ett åtminstone hyffsat smidigt sätt annars. Men på mornarna, lagom till hon vill ha frukostsällskap, då jävlar. Det låter lite som hon försöker riva hela köket. Minst. Kanske vissa delar av vardagsrummet också. Nu ska jag gå ut och inte låtsas om att hon väckte mig med världens jobbigaste ljud och äta en trevlig frukost istället. Sarut vann. 

/Hannu

Tankenöt.

Jag känner att jag råkat lova lite för mycket. Om det här med bloggandet.

För det blev inte alls någon diarré av det, som jag trodde. 

Snarare förstoppning.

Istället har jag suttit och försökt göra en framtidsvision, dagens skoluppgift. 

Att jag inte kommer på någonting ser jag som ett dåligt tecken.

Nu går jag och lägger mig.

//Sarut

Inlägg 211.

Sommarlovet slut. Idag.

I alla fall för Sarut. 

Således är det slut på semestern och dags för blogg-diarrén att åter göra intåg.

Stay tuned.

//Sarut

Same same but different.

Det blir mycket citat i den här bloggen. Men det är ju det vi gör bäst, slänger ur oss märkliga saker. Igår diskuterade jag och Sarut föräldraskap. Om när klockan börjar ticka, och framförallt hur vi kommer bli som föräldrar.

S: Fast alltså.. jag tror jag kommer bli en skitbra förälder.

H: Tror du...? (med viss tvekan i rösten)

S: Ja, jag har ju jättebra hand med både hundar och utvecklingsstörda!

/Hannu

Den ultimata hämnden.

Hannu och Sarut frukosthänger i vardagsrummet. Sarut funderar på dagens outfit. Hannu på lite... Tyngre saker.

H: Jag ska leta upp XXXX och ligga med honom. Bara för att. 

S: ..?

H: Det vore den ultimata hämnden.

//Sarut

BlondinSarut.

Hannu och Sarut sitter i varsitt rum och samtalar via msn, som vanligt. De pratar skit om grannarna, som vanligt.

sara

20.59

man känner att man vill sätta eld på huset och stänga av brandvarnaren nästan

in you faces bitcheeeeeeeas!

Hannah Almerud

20.59

hahaha du är så jävla dum ibland

sara

20.59

hur tänker du då?

Hannah Almerud

20.59

du vet.. vi bor grannar. vi eldar upp vårt hem med

sara

21.00

jaja

det skulle vara värt det

Hannah Almerud

21.00

jävla pucko :D