the Good and the Evil.

Sedan jag och Sarut flyttade ihop har vi haft ett gäng återkommande diskussioner. En av dessa är katt. Kattens vara eller icke vara, och kattens vara eller icke vara ute. Denna vecka spenderar jag i meteropolen Tidaholm. För att fördriva tiden ringer jag.. ja de flesta som läser den här bloggen har nog fått varsitt samtal. Även Sarut. Kattdiskusisonen tog sin form igen;

S: Idag har jag klappat en katt.

H: Jaha, sedärja... (Sarut är så bra på att delge intressant information om sina dagar)

S: Ska vi inte skaffa en katt ändå då?

H: Jo, det tycker jag verkligen. 

S: Då gör vi det.

H: Fast det var ju det där med att den isf ska vara inne.

S: Det ska den inte alls, den ska vara ute.

H: Men det är inte det bästa för katten. Vi bor stort och den kommer trivas inne. Släpper vi ut den blir den överkörd på Mölndalsvägen.

S: Men Hannah, det är väl lite det som är poängen. Vi kommer ändå inte orka ha den i 12 år.

Där kom den. Jag visste det. Sarut är en sadistisk djurplågare. Det är det jag sagt HELA TIDEN. 

(Och nej mamma och Linn. Ni behöver inte oroa er, det kommer inte flytta in någon katt på Glasmästaregatan.)

/Hannu