Vasagrillen II

Haha, jag vet att ett av mina inlägg redan handlat om grillen på Vasaplatsen, men de blir tillägnade ett till. Ikväll var jag ute och åt och drack med min vän Andrea. Vi startade upp med middag. Det är intressant det där med mat, hur jag och många med mig resonerar. Härromdagen när jag lunchade så svor jag över att det kostade 80 spänn för en stor sallad med bröd till. På mitt jobb tar vi 65 för samma sak, som dessutom är ekologisk. Så jag tyckte det var värsta rånet. Men såfort klockan passerar 18 så händer något med in snålhet. Jag betalade med glädje över 100 kr för EN halloumiskiva med kokt potatis till. Det var så jävla värt det. Sjukt gott. Men ja, det sätter den där lunchen i något typ av perspektiv. Men det var inte det som det här inlägget skulle handla om. Efter min halloumiskiva fyllde jag på med öl och vin och efter några timmar skrek magen. Så på vägen hem stannade jag sedvänligt på Vasagrillen. Min kompis Jacob jobbade inte idag. Det var en annan skön kille. Jag gillar Vasagrillen. Åter igen:

H: Jag skulle vilja ha en falafelrulle men med massa fetaost i. Går det att ordna tror du?

K (som i kioskkillen): Klart du vet! Jag fixar värsta rullen!

H: Tack du!

K: Det blir 60 kronor, jag tar bara tre kronor för fetaosten du vet!

H: Absolut. (Lämnar fram kortet)

K: Kortet funkar inte!

H: Testa numret?

K: Det funkar inte heller... Vafan, kompis. Du kommer tillbaka?

H: Ja givetvis, det här stället ligger på vägen hem?

K: Du betalar seeeen! Nu ska vi se, extra fetaost, och jag ger dig lite godis också! Efterätt!

BÄSTA stället.

/Hannu