En toffelhjältes bekännelser.

Fan, jag visste det. Varje nytt förhållande tänker jag samma sak: 

Att jag inte ska bli en toffel. Att jag ska ha ett eget liv och se min pojkvän som ett tillskott man kan lägga överbliven tid på och fortsätta leva sitt liv precis som vanligt. Tyvärr blir det aldrig riktigt så. 

Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna ändra på det i mitt vardagliga liv (det är ju så jävla gött att skeda), men jag ska försöka skriva liiite mindre om det här i bloggen.

Sådär. Alla nöjda. Alla glada.

//Sarut