Schmeknik-ångest.

Det där med mobiltelefoner. Jag vet inte vad jag ska tycka om det faktiskt.

Tror att det var bättre förr.

När man hade lite mer tid på sig att tänka efter när man hade någonting att säga. Och inte bara släppte ut det.

Och slapp den ack så plågsamma sms-tummen.

Jag tror nästan att ja borde gå i kloster/flytta ut på landet/bli eremit.

Hannu skulle vara tvungen att följa med naturligtvis. 

Vem skulle jag annars ha och snacka skit om..?

//Sarut