Dejtingdjungeln.

Idag är Hannu allvarlig. Hon ger upp. Människor är fan inte kloka i huvudet, så enkelt är det. 

Igår såg jag en dokumentär på SVT-play om att man idag har mycket svårare att träffa den "stora kärleken" och bilda familj. Tro fan det, som dejtingkulturen ser ut idag. För det första så raggar halva Sveriges befolkning bara på internet. De är för fega för att flirta i riktiga livet, så vill man träffa någon får man ju helt enkelt börja nätdejta själv. Igår gjorde jag ett litet experiment. Jag har ännu inte fallit för de klassiska dejtingsidorna men jag slängde iväg ett mail till en helt random kille. De frågor jag fick att besvara i vår "första kontakt" var följande;

- Hur ser du på samhället? 

- Ur ett moraliskt perspektiv, vad tycker du om religion?

- Är du feminist? Isåfall, vad innebär feminism för dig? Har du koll på genusfrågor?

- Vad vill du ha på din hamburgare? (Den frågan gillade jag iofs)

- Berätta om din uppväxt. Vad har format dig som människa?

- Hur ser du på kommersialism?

Hallå?! Hade någon någonsin gått fram till en annan människa vid bardisken och bett dem redogöra för dessa saker under första samtalet? Vad håller ni på med människor?! Jag blir så trött. Vad hände med sweet talk och att ta saker som de kommer? Kanske anpassa sig lite efter andra människor och inte bara leta efter någon som passar perfekt in på sin egen "profil"? Och det här är bara att skrapa på ytan om vad min irritation egentligen handlar om, men det är för privat för att ta upp i en blogg som normalt sett handlar om avlopp.

/Hannu