En god kvinna reder sig själv.

Sarut härromdagen. Öppet för fri tolkning.

/Hannu

Goa gubbar i Götebooorg! (förlåt för utropstecknet).

Jomensåhärva. Göteborg alltså. 

Vilken stad.

Inte nog med att utelivet är tip top. Fyllematen är densamma.

Denna delikatess hittade jag förra fredagen. 

Tyvärr tillhörde jag inte riktigt målgruppen...

//Sarut

Backstage.

Idag har Sarut träffat kändisar. 

En av dem petade henne på armen. 

Det kändes... Mäktigt. 

Man är ju ändå kändiskåt värmlänning. Och det verkar inte kunna upprepas för många gånger.

Nu ska jag gå och rama in min tröja.

//Sarut 

Kommunikation.

I Karlstad brukade jag fnissa lite åt att mina klasskompisar som bodde ihop samtalade via ichat eller msn. Nu förstår jag helt varför. Jag och Sara gör det hela tiden. Idag har vi suttit i varsitt rum, med stängda dörrar mellan oss. Hon har streckkollat på The Hills (tragiskt...) och jag har pysslat med lite av varje i mitt rum. Mest tv för min del med visserligen. Då och då vill vi den andra något. Istället för att anstränga sig och gå ut och samtala så skriver vi ett kort, ofta ganska otrevligt meddelande till den andra på msn. Lysande. Heja tjugohundratalet!

/Hannu

Censur.

Ok. Jag skrev precis ett lysande inlägg.

Inehållet var varken stötande eller särskilt känsligt. 

Men det tyckte tydligen hon den där Hannu. Och nu är det borta.

Det känns lite som att leva i diktatur det här. Sarut är, som ni säkert kan räkna ut, inte nöjd.

Och Hannu, du kan glömma byteshandeln med roliga bettskens-bilder!

Vart fan finns FN när man behöver dem?

//Sarut

Käss.

Oj vad sämst vi varit på att uppdatera. Sara är ursäktad. Hon har haft mami på besök i flera dagar. Jag däremot har inte så mycket att skylla på. Mer än kanske brist på roliga saker att reta Sara för, i och med att hon mest hängt med mami. 

Sedan sist har iallafall bland annat följande hänt:

- Blomman jag fick av Sara har vissnat, men står kvar ändå för den var så söt.

- Linsgrytan jag gjorde för tre veckor som fortfarande står kvar i kylen har börjat röra på sig lite. Sara har påpekat detta, jag har ignorerat det.

- Stella har varit här och letat efter pennpåsen. Hon fann den inte heller.

- Jag har varit på teater, och fått biverkningen "tänka på livets stora frågor". Inte kommit fram till så mycket dock. Återkommer.

- Till listan av djur som bor med oss i lägenheten har gråsuggor tillkommit. Nu bor jag alltså med Sara, silverfiskarna, spindlarna och gråsuggorna. Sara framstår nästan som söt i det sällskapet.

/Hannu

Kärlek.

Jag är så jävla lyckligt lottad. Imorse tyckte jag inte det, jag hade världens sämsta morgon. Sedan ringer det på dörren, och ett blombud står utanför. Från en av de finaste människorna i mitt liv. Ibland lägger jag ner tid på fel saker. Att sörja att jag är och förblir singel till exempel. Men en sådan liten sak som en blomma fick mig precis att inse att vadfan klagar jag för? Jag har redan den bästa sambo man kan få. Och fler människor omkring mig som betyder allt. Jag har kärlek. 

Tack Sarut!

/Hannu, med en liten tår i ögonvrån.

Dagens Sarut-citat

"Jag älskar när det regnar såhär på våren. Allt blir så lummigt. Jag brukar leka att jag är en alv."

Världens sötaste lilla 23-åriga bäbis! :D

/Hannu

FEL LÅT VANN!

Igår, tro det eller ej, satt tre personer bänkade framför tvn med chips, 

cola och vindruvor. Hannu, Sarut och Husguden tänkte ha en vit helg 

med schlager. Mest för att det inte direkt har hänt förr.

Greklands bidrag var utan tvekan det bästa. Se på honom! 

Vi satt där, återigen. Hannu, Sarut och Husguden på rad i soffan och 

dansade med till hans söta juck på vad som såg ut att vara en gigantisk 

häftapparat. Jag har aldrig sett på maken till underhållning!

/Hannu

Husgud.

I tre veckor har tv-dosan varit borta.

Den försvann under en förfest när Hannus vän Johannes var här.

Och i tre veckor har vi letat och letat.

För fem minuter sedan kom samma herre hit för att äta chips och kolla på schlager. Och efter ungefär två minuter i soffan hittade han dosan.

I Hannus och Saruts bibel heter frälsaren inte Jesus. 

Han heter Johannes.

//Sarut

C-c-c-crazy.

Ok. Gillar egentligen inte att upprepa mig. Men på allvar:

Vad har hänt med SVTs stylist?

Samma hallåa som sist, Anna-någonting. Men denna gång ännu tokigare.

Eller vad sägs om lite spraytanning, sverigeklänning och affro?

Nä.

Det måste vara väldigt få som betalar TV-licens.

//Sarut

Längsta mannen på jorden.

The Tallest Man on Earth:  Where Do My Bluebird Fly from shoottheplayer.com on Vimeo.

Korta killar har aldrig varit Saruts kopp te. 

Men ibland fryser helvetet till is, som man säger.

I kväll blev jag lite förälskad. I en väldigt liten, stor man.

Kanske var det namnet som förvirrade mig. 

Kanske var det de ljuva tonerna.

Döm själv.

//Sarut

Dejtingdjungeln.

Idag är Hannu allvarlig. Hon ger upp. Människor är fan inte kloka i huvudet, så enkelt är det. 

Igår såg jag en dokumentär på SVT-play om att man idag har mycket svårare att träffa den "stora kärleken" och bilda familj. Tro fan det, som dejtingkulturen ser ut idag. För det första så raggar halva Sveriges befolkning bara på internet. De är för fega för att flirta i riktiga livet, så vill man träffa någon får man ju helt enkelt börja nätdejta själv. Igår gjorde jag ett litet experiment. Jag har ännu inte fallit för de klassiska dejtingsidorna men jag slängde iväg ett mail till en helt random kille. De frågor jag fick att besvara i vår "första kontakt" var följande;

- Hur ser du på samhället? 

- Ur ett moraliskt perspektiv, vad tycker du om religion?

- Är du feminist? Isåfall, vad innebär feminism för dig? Har du koll på genusfrågor?

- Vad vill du ha på din hamburgare? (Den frågan gillade jag iofs)

- Berätta om din uppväxt. Vad har format dig som människa?

- Hur ser du på kommersialism?

Hallå?! Hade någon någonsin gått fram till en annan människa vid bardisken och bett dem redogöra för dessa saker under första samtalet? Vad håller ni på med människor?! Jag blir så trött. Vad hände med sweet talk och att ta saker som de kommer? Kanske anpassa sig lite efter andra människor och inte bara leta efter någon som passar perfekt in på sin egen "profil"? Och det här är bara att skrapa på ytan om vad min irritation egentligen handlar om, men det är för privat för att ta upp i en blogg som normalt sett handlar om avlopp.

/Hannu

Öronont.

Hannu är en bra tjej och så.

Men. Och detta är ett stort men.

Hon har världens konstigaste musiksmak. Ibland bra. Men vissa dagar katastrof.

Och tyvärr har hon en svaghet för män som sjunger falskt på svenska. Det absolut värsta jag vet.

Det kommer sluta med att vi går runt med varsin ipod här hemma. 

Eller ett massivt musikkrig.

Stay tuned.

//Sarut

Ensamtid.

Sarut har varit i Karlstad på spontanvisit i helgen. För att hälsa på familjen säger hon. Jag tror henne bara delvis. Hon hade fler baktankar än så den lille varelsen. Men det lämnar jag åt er fantasi. 

Min mor ringde och påminde om att det faktiskt var ett tag sedan jag var i Karlstad för att hälsa på familjen jag med. Men den här helgen gick det helt enkelt inte. Jag har varit ensam hemma. Och det har varit så sjukt jävla nice! Men om en timme landar Sarut i Göteborg igen och Glasmästaregatan tar givetvis emot henne med öppna armar. Vi behövde bara hänga själva ett tag. Jag och soffan.

/Hannu

Sara listar.

Många av mina inlägg brukar handla om Sarut. Men inte den här gången. Det här inlägget tillägnas en helt annan Sara. Min gode vän Sarapirat. Hon har startat en så otroligt söt blogg, där hon listar massa saker. T ex som idag när hon listade det godaste med glass, skivad banan och chokladsås. Sånt gillar jag. Meningsfulla listor om meningslösa saker.

Tummen upp för Sara!

Hannu+Sarut=Hårfest!

Hmm. Jag ska väl vara snäll antar jag.

Hannu var ju trots allt duktig. Tänk att hon lyckades penetrera röret så bra.

Man blir ju nästan lite stolt.

//Sarut

"Nu penetrerar jag!"

Ok. Känner att vi behöver förtydliga ett och annat. 

Detta var inte första gången avlopp behövde rensas. Och som ni säkert redan vet är det Sarut som sett till att saker blir gjorda i det här hushållet.

Insåg snabbt att det inte gick att skjuta upp det till fredag, eftersom tvättvattnet vägrade rinna ner. 

Så, jag provade. Och provade lite till. Och lite till. Och insåg. 

Sarut måste ställa utlimatum:

S: Ok. Jag får det inte att funka. Så nu skiter jag i det. Nu får det vara stopp och vi får bada i vår egen smuts.

H: Ehh... Ok.

S: Ja, så är det.

En liten stund senare kommer Hannu smygandes. Frågar förläget efter blompinnarna jag använt för att gräva runt.

Tydligen är hennes rörmokar-skills överlägsna mina, för proppen lossnade.

Självklart var det Sarut som fick fiska upp den ur golvbrunnen. Hannu tyckte ju att det var "äckligt". 

//Sarut.

Great minds think alike.

Sarut knackade precis på min dörr.

- Hannah? Är du påklädd? (Man lär av sina misstag)

Sedan trippar hon in med choklad. Med ett försök att muta mig.

- Duuu? Kan vi inte rensa avloppet en annan dag? Snälla?

Haha. Hon får det att verka som att jag låg här och LÄNGTADE efter att rensa avloppet. Jag trodde inte ens vi menade allvar när vi kom överens om att göra detta idag. Jag förstår ingenting. Nu ska vi tydligen rensa avlopp på fredag. Spännande.

/Hannu

Jaha, joho. Åhå!

Typ tre meter tråkigt.

Om man skulle kunna mäta tristess, gissar jag att det är ungefär så mycket jag skulle komma upp i. Just nu.

Grupparbets-tid på schemat, men ingen grupp i sikte.

Och det en gång så lovande projektet känns bara mer och mer som en katastrof.

Men jag heter i alla fall inte Hannu. Och jag börjar ju faktiskt inte jobba klockan 7 på mornarna heller.

Känns rätt gött faktiskt.

//Sarut

Photo booth.

Alla som har mac känner säkert till det fantastiska Photo booth. Ett program som helt enkelt gör det lätt att ta bra posebilder. En spegel med effekter kan man säga. Saruts bästa hang out. Hon Photoboothar minst två gånger om dagen. Det ser så jävla roligt ut när man bara ser henne sitta framför datorn och helt plötsligt får hon värsta sängkammarblicken och putar med läpparna. Då är det Photo booth som är framme, igen. 

Nu sitter hon preis så.

- Photo booth? sa jag.

- Jaaa. Jag har aldrig testat med den här tapeten bakom! svarade Sarut.

Så jävla dålig ursäkt.

/Hannu 

Åldersnoja.

Av mig och Sara har det aldrig varit någon tvekan om vem som har åldersnojan. Sara kan tjata om detta med att åldras i timmar. Jag tror att det är en av hennes största rädslor, och hon känner sig gammal fast hon bara är 22. Jag har aldrig förstått grejen. Jag tänker nästan aldrig på åldrar, varken på hur gammal jag eller någon i min omgivning är. Jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt väsentligt.

Men så har jag ju alltid varit yngst också. Klart man inte har åldersnoja som yngsta sladdsyskon. Och med vänner som inte särskilt sällan är 10 år äldre.

Men nu. Nu känner jag det för första gången. Jag är äldst på jobbet. Äldst. Jag är äldre än vakten. Jag är äldre än alla andra som jobbar där. Idag kom det upp en vikare. Han tittade på mig. Granskade lite. Sedan frågade han hur länge jag jobbat här. "En månad" svarade jag, och berättade sedan vad jag annars gjort i mitt liv. Pluggat tre år osv. 

"Shit. Du måste va rätt gammal då!" sa han. Sedan tillade han "Typ tjugofem eller nåt!"

Vafan. När blev 25 gammalt? Borde jag få en kris nu? Är det så?

Äldst på jobbet.

/Hannu

Som hittat.

Rida naken genom stadens gator?

You bet.

Äntligen finns ett schampoo för oss som är lite mer äventyrligt lagda.

Bara 89 spänn också.

Två flugor i en smäll helt enkelt. 

Vara snygg och ägna sig åt förargelseväckande beteende. Samtidigt.

Jag säger då det.

//Sarut

Pretty in pink. Eller, hur man rodnar konstant.

Idag har Sarut bytt färg. 

-Varför använda solkräm, tänkte hon. Det är ju faktiskt bara maj.

Nu är hon rosa. Åtminstone på alla synliga ställen som ansiktet, urringningen och armarna.

Synd att första intrycket ska vara så viktigt.

//Sarut

Kulturell fredag.

Only for you, my friend.

Gratis är gott. Gratis fett är ännu godare. Idag utspelade sig den snyggaste konversationen på länge på Vasagrillen i Göteborg. Då jag var fast där i typ en kvart så kortar jag ner konversationen lite, för er skull. Läs det här rätt nu. Hannah låter uttråkad och dryg med lite värmländska. Kioskkillen låter hurtigast i världen och bryter jättemycket.

Hannu: Hejhej, en stor pommes tack.

Kioskkillen: Stor pommes du ska få! Koooorv?

H: Nejtack, bara pommes tack.

K: Bara pommes? Nejnej. Vad heter doo?

H: Hannah

K: Hannah, jag heter Jacob. Du ska få spacialitet!

H: Jasså?

K: Jag fixaaar! Jag fixar feetaost! Fetaost är gott! Jag fixar sallad! Jag fixar vitlök!

H: Det låter utmärkt, tack du! Hur mycket vill du ha av mig?

K: Du får specialitet! Men behöver bara betala för pommes! Tjogoseex!

H: (Lämnar fram kortet)

K: Kortet vill inte! Det fungera inte!

H: Men, skumt? Jag har typ bara 15 spänn... (rotar lite)

K: Du, Hannah! Jag litar på dig! Du betalar annan gång! Du får specialitet av mig! Varsågod! Vart bor du, Hannah? Majorna?

H: Nää, jag bor på Johanneberg

K: Johanneberg är fint! Klart du bor på Johanneberg! Med kille?

H: Haha, nää. Jag bor med en kompis. Jag har ingen kille.

K: Bra för mig! Bra för mig!

H: Bra försök! Bra försök!

K: Haha, du är rolig Hannah! Kom tillbaka snart! Specialitet är god!

/Hannu

Tävling!

Som ni säkert ser, kära läsare, har vi sprillans ny profilbild.

Men, skam den som ger sig.

Nu vill vi ha ännu bättre bilder, som kan illustrera oss. Och kanske även hur ni ser på oss.

Så ta chansen nu.

Vinnaren får... Någonting fint. Kanske ett kinderägg, kanske en glass, eller varför inte en heldag med världens bästa Hannu och Sarut.

Bidrag skickas till : hannah.almerud@gmail.com

Cheers mates!

//Hannu och Sarut

Från två kvinnor med väl tilltagna bakdelar

Schmeknik-ångest.

Det där med mobiltelefoner. Jag vet inte vad jag ska tycka om det faktiskt.

Tror att det var bättre förr.

När man hade lite mer tid på sig att tänka efter när man hade någonting att säga. Och inte bara släppte ut det.

Och slapp den ack så plågsamma sms-tummen.

Jag tror nästan att ja borde gå i kloster/flytta ut på landet/bli eremit.

Hannu skulle vara tvungen att följa med naturligtvis. 

Vem skulle jag annars ha och snacka skit om..?

//Sarut

Bottenplan.

Jag har tidigare klagat lite över faktumet att bo på bottenplan. Man känner sig lite som en apa i bur med alla som passerar på båda sidorna av vår lägenhet. Ibland vill andra vara med i zoo't och leka. Igår till exempel satte jag mig med Sarut vid min sida och åt lunch på balkongen. Förbi går en medelålders man. Typisk göteborgare om man får vara sån. 

- Hallå tjejeeer. Det där ser gött ut!

- Jodå!

- Fan, tyvärr alltså! Måste jobba!

Vad hände där? Bjöd vi in honom? Bjöd han in sig själv på lunch på vår balkong? Lysande.

/Hannu