Teatime på Glasmästaregatan.

När Gonza var här förra veckan gjorde jag och Sarut en upptäckt, köket! Innan dess har vi typ aldrig lagat mat samtidigt, och om det har hänt har vi ätit i framför TVn. Men så fick det ju inte gå till när vi hade finbesök.. och vanan att börja äta i köket har satt sig! Så igår drog vi igång ett till synes ganska enkelt projekt, sconesbakning. Trodde vi ja. Först mätte jag fel, och hällde tillbaka mjöl som hamnade överallt utom i påsen. Jag drog även nitlotten att få kleta ut smeten (nej det blev aldrig riktigt någon deg) med händerna. Men so far so good, det blev iallafall ett par klumpar på en plåt. Skjuts i i ugnen, men det dröjde inte länge förrän PIIIIIIIP PIIIIIIIIIP PIIIIIIIIIP påminde oss om det där kletet som ligger gömt under folie på botten av ugnen. Det man inte ser har man inget ont av tänkte nog min syster när hon städade ugnen sist (no worries linn, jag hade gjort likadant ;)). Iallafall, kletet i ugnen tog nästan eld och köket rökfylldes. Vi mest bröt ihop av skratt.

Resultatet iallafall, blev en varsin sconesbulle. Degig, men mättande!

/Hannu