Först var vi bortresta.
Sen kom vi hem.
En var trött, en var fnittrig.
Den ena bara sov överallt. Den andra pratade bara i telefon.
Den ena, trötter, är Sarut.
Den andra är Hannu.
Och nu, när jag börjat bli människa igen. Då har Hannu gått och skaffat jobb. Hon är alltså inte hemma. Och när hon väl är hemma fnittrar hon som sagt bara i telefonluren.
Sarut tycker att det är sådär. Lite trist liksom.
Kanske för att Sarut inte har någon att fnittra med i telefon. Och kanske för att våren börjat skapa ysterhet som inte har någonstans att ta vägen.
En onöjd Sarut helt enkelt.
Men en väldigt nöjd Hannu. Såklart.
Dretonge.
//Sarut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar