Skratt.

Det är konstigt det där. Jag har alltid blivit retad för mitt skratt. Min kompis pappa Jan sa alltid att det hördes lång väg jag Hannah närmade sig, just pga skrattet. På gymnasiet spelade de in det när jag inte visste. Jag har fått dryga sms om mitt skratt. Jag har fått glada sms om mitt skratt. Jag har fått höra att mitt skratt är världens jobbigaste. Jag har fått höra att det är fantastiskt. Alla har åsikter om detta skratt. Idag blev jag kittlad. Jag skrattade. Högt. Länge. Utanför mitt rum står Sarut och skrattar hon med. Åt mitt skratt. "Du skrattar ju så jävla roooligt!"

Vad är det jag gör? Som tydligen ingen annan gör, när jag skrattar? I don't get it.

/Hannu