Konstiga saker man säger i Sverige

Inledningen på en ny följetång kanske? 

Det här med konstiga saker man säger i Sverige, alltså. 

För i helvete (ursäkta språket), men vad jävla (ursäkta igen) konstigt vi pratar/skriver/tänker.

Skulle precis posta ett inlägg och inledde meningen med ett fint "Kanske är det dags att gå och knyta sig snart...".

Sedan tittade jag på meningen.

Och tittade en gång till.

Och sen insåg jag hur dumt det såg ut.

Kanske är det bara jag och tanterna som skriver arga lappar i tvättstugor som fortfarande använder sig av sådana här konstiga uttryck. Men ändå.

Knyta sig?

Hur då?

På mitten?

Jag når ju knappt ner till tårna nu för tiden. 

Annat var det när jag var 18, 19. 

Oj, oj, oj. 

Då kunde jag till och med klia mig bakom örat. 

Med pekfingret.

Det var tider det.

//Sarut