Nyår dårå.

Sista aftonen på året och som vanligt går det inte riktigt som jag tänkt mig. 

Magsjukan har slagit till här och det är oklart om kvällen kommer kunna firas i upprätt läge.

Men att skåla i Resorb med svartvinbärssmak, det är grejer det.

Gott nytt år? Gott nytt år.

//Sarut

Uppehåll.

Jag och Sarut är mitt i vårt längsta break sedan hopflytten. 2,5 veckor utan varandra tär på hjärtat. Härromdagen ringde Sarut;

S: Heej...

H: Hej!

S: Mamma säger att du kommer kasta ut mig, nu när du tjänar mer pengar. Kommer du det?

H: Vad ska jag då ha i skrubben?

Världens sötaste Sarut, henne tänker jag ju behålla!

God fortsättning!

/Hannu

Bag-in-bag-in-bag.

Jag är en tvättäkta Bag-lady. Oavsett vart jag ska har jag alltid en plastpåse med mig. Ibland med skor, ibland frukt, ibland annat löst som inte fick plats.

För att råda bot på problemet fick jag en resväska av far när jag fyllde år. Nu har jag suttit i flera timmar och försökt mig på den ädla konsten att inte packa för mycket. Helt omöjligt visade det sig. 

Nästa år ska jag önska mig en lastbil istället.

//Sarut

Sarut tipsar.

Problemet: Ett bångstyrigt rör som vägrar ligga där det ska, i badkaret.

Lösningen: En stövel fylld med köksredskap för att hålla det på plats.

Tyvärr kom jag på den här lösningen först efter det att badrummet blivit översvämmat. Tur att det är så roligt att torka golv.

//Sarut

Hej. Hejdå.

Jag och Sarut gjorde nyss vad som börjar bli en klassiker hemma. Vi gick verkligen om varandra i dörren bokstavligt talat. Precis när jag skulle lämna huset för att gå till mitt andra hem (glömt att säga det på bloggen, jag har ett nytt fint jobb. Här hänger jag även på helger och kvällar) kommer Sarut hem från sitt andra hem (ja, Ricard).

H: Nämen hej.
S: Nämen hejdå.

Vi hinner iallafall inte trötta ut varandra med artighetsfraser eller annat.

/Hannu

Beroendeframkallande.

Sommaren 1998 (eller om det var 1999) sägs ha varit en fin sådan. Själv har jag ingen aning. Sommaren 1998 fick jag nämligen låna ett gammalt tv-spel över lovet. Ett av spelen var Tetris. 

Jag lämnade i princip inte huset på två månader. Jag bara spelade och spelade och spelade. 

När sommaren var slut tog ägaren tillbaka sitt spel, och mitt beroende gick långsamt över.

Nu tio år senare är det tillbaka som Facebook-applikation. Och jag kan inte sluta spela.

Tetris borde narkotikaklassas.

//Sarut

En toffelhjältes bekännelser.

Fan, jag visste det. Varje nytt förhållande tänker jag samma sak: 

Att jag inte ska bli en toffel. Att jag ska ha ett eget liv och se min pojkvän som ett tillskott man kan lägga överbliven tid på och fortsätta leva sitt liv precis som vanligt. Tyvärr blir det aldrig riktigt så. 

Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna ändra på det i mitt vardagliga liv (det är ju så jävla gött att skeda), men jag ska försöka skriva liiite mindre om det här i bloggen.

Sådär. Alla nöjda. Alla glada.

//Sarut

Pensionärspar.

Jag ska trots anonyma klagomål om att den här bloggen handlar lite för mycket om Saruts pojkvän faktiskt skriva ett inlägg om honom jag med. Jag tycker han kan få förtjäna lite utrymme i vår blogg med tanke på att han hänger endel på Glasmästaregatan han med.

Igår när jag stormade (bokstavligt talat) in genom dörren sitter denne man, med Sarut bredvid sig i soffan. Han pratar i telefon.

R: Hej, jag heter Ricard. Jag tänkte bara höra... har ni några lussebullar kvar? Ahaaa... mhmm. Vad bra! Tack så mycket.

S: Hannah, ska du ha lussebullar?

H: Säg inte att ni ringde Ica och frågade om de hade lussebullar för att sedan gå och köpa?

R&S i kör: Jooo? Vadådå?

/Hannu

Hög standard.

Det finns få saker som slår pannkakor och glass en mörk måndag. Förutom kanske den jättegoda soppan innan, eller chokladmjölken efter.

Sarut börjar bli bortskämd. 

Men jag gillert.

//Sarut

T9

I kväll har Hannu och Sarut umgåtts IRL.

Hemskt trevlig afton med drinkar, paket (Hannu gav, Sarut fick) och skitsnack. 

Efter ett tag började dock samtalet dö ut. Att prata på riktigt är ju ganska ansträngande, så i sann Glasmästare-anda började vi smsa varann istället.

Det är ju så härligt med kommunikation.

//Sarut

Beach 2010

Minus fem kilo och storlek 26 i storlek på jeansen till trots, det gäller att ligga i lite så att man hinner bli snygg lagom till strandsäsongen. 

Eftersom det är december känner jag mig lite orolig för mitt eget resultat. Det enda jag vill äta just nu är lussebullar och papparkakor. Helst ska det sköljas ner med glögg. 

Varför har inte Aftonbladet en diet som är december- anpassad?

//Sarut

Livets goda.

Jag och min kära sambo har en livsstil som ibland ifrågasätts. Vi äter mycket ute, dricker mycket latte (inte av den smala sorten), svullar i oss chips, dricker alkohol now and then och framförallt så tränar vi inte (iallafall inte längre). Detta har nu börjat få konsekvenser. Precis när jag kom hem från mitt resturangbesök där det intagits stora mängder grädde och lite vin hällde jag upp ett glas av Saruts läsk som stod i kylen. Då stormar Sarut ut ur badrummet.

S: Jag har gått ner 5 kilo! FEM.

H: Gött. Och ser du? Jag har köpt nya jeans. De är i strl 26/32. TJUGOSEX!

In your faces, ni som klagar på vår livsstil. Jag säger bara.. FEM. och TJUGOSEX.

/Hannu

Nu grönskar det.

Jag och Sarut har sjukt gröna fingrar. Ingen av oss har vattnat blommorna på över en månad. Sedär, de börjar bli bruna små högar i krukor, tänker ni. Åhnej. Faktum är att jag såg imorse att två av våra typiska "gröna växter", som inte normalt sett ska blomma. De blommar. Rosa och orange blommor. God jul.

/Hannu