Tvättstugan.

Dag fyra som hemma och jättesjuk så försöker jag åtminstone göra lite nytta och pallra mig till tvättstugan. Det är första gången jag sätter min fot där inne. Nej, jag är inte så äcklig. Vi har ju faktiskt tvättmaskin i lägenheten. Men såhär post-råttan (Den luktar fortfarande, men jag har flyttat hem och låtsas inte om det. Känner den sig ignorerad kanske den snabbar på lite med att dra) måste allt man äger och har tvättas, så jag tänkte att när jag ändå var hemma på dagtid kanske man kunde få en tvätttid.

Då insåg jag varför jag undvikit tvättstugan så länge. Tanter. Tanter i tvättstugor är min mardröm. De blir såna jäkla bossar. Fast de säkert bara menar väl.

Jag går alltså in och står och försöker låsa fast mitt lås på den perfekta 14-17-tiden samma dag när det knackar på axeln.

T (som i tant): Hörru. Det finns en maskin här.

H: Tack, men jag behöver nog en hel tid. Det finns en ledig här så...

T: Men ska du tvätta idag kan du ju lika gärna ta den som är ledig här, till att börja med!

H: Taack, men jag har hittat en tid..

T: Det finns plats i torkrummet också, vi delar!

H: TACK, MEN JAG HAR HITTAT EN TID HÄR.

Vafan.

/Hannu