Om paniken hade ett annat namn skulle det vara Charlie-katt.

Jag och katten försökte bada. Det gick sådär.

/Hannu

Följa John.

En vanlig dag på jobbet. Följ efter mig. Kom igen, det blir kul.

/Hannu

Frukt är (tydligen inte) godis.

Jag tänkte vara lite snäll förut. Mot Hannu.
Det gick sådär.

S: Här, vill du ha lite torkade aprikoser? Du får ta de sista...

H: Åh! Tack!

(Tar ett bett, gör en konstig grimas och spottar ut aprikosen igen.)

H: Vaffan, jag trodde det var godisaprikoser. Uäääh!


//Sarut

Stressen.

Jag har förövrigt suttit vid datorn i tre timmar utan att få någonting gjort. 

Husdjur är ett helvete.

//Sarut

Kattilicious.

Nu leker Charlie (alltså katten) med en plastbit i köket. 

Det är så jävla gulligt. 

Ont i tanden.

//Sarut

Tillskott.

Eftersom Sarut ska flytta ut ur skrubben har Hannu vidtagit vissa säkerhetsåtgärder. Om det är för att slippa bo ensam eller få mig att stanna kvar är oklart, men jag måste säga att jag är ganska betuttad. Den ser ju liksom ut som en liten emo-tjej, jamar i falsett och spinner bara man petar på den.

Dock är den ganska dålig för arbetsmoralen, eftersom den bara sitter och är söt/vill leka/lägger sig på tangentbordet hela tiden.

Om den skulle försvinna i flytten så var det inte jag. 

//Sarut

Tvättstugan.

Dag fyra som hemma och jättesjuk så försöker jag åtminstone göra lite nytta och pallra mig till tvättstugan. Det är första gången jag sätter min fot där inne. Nej, jag är inte så äcklig. Vi har ju faktiskt tvättmaskin i lägenheten. Men såhär post-råttan (Den luktar fortfarande, men jag har flyttat hem och låtsas inte om det. Känner den sig ignorerad kanske den snabbar på lite med att dra) måste allt man äger och har tvättas, så jag tänkte att när jag ändå var hemma på dagtid kanske man kunde få en tvätttid.

Då insåg jag varför jag undvikit tvättstugan så länge. Tanter. Tanter i tvättstugor är min mardröm. De blir såna jäkla bossar. Fast de säkert bara menar väl.

Jag går alltså in och står och försöker låsa fast mitt lås på den perfekta 14-17-tiden samma dag när det knackar på axeln.

T (som i tant): Hörru. Det finns en maskin här.

H: Tack, men jag behöver nog en hel tid. Det finns en ledig här så...

T: Men ska du tvätta idag kan du ju lika gärna ta den som är ledig här, till att börja med!

H: Taack, men jag har hittat en tid..

T: Det finns plats i torkrummet också, vi delar!

H: TACK, MEN JAG HAR HITTAT EN TID HÄR.

Vafan.

/Hannu

Old fart.

När man läser reklam är det viktigt att man är lite "hipp" och "cool", samt att man "hänger med". 

Sedan hamnar man på spårvagnen bredvid en 12-åring som spelar spel på sin sprillans nya iphone, medan man själv bråkar med T9 som vägrar förstå att, sjusärdeles, faktiskt är ett bra och användbart ord.

Jag har verkligen ingen koll.

//Sarut

Hannu och Sarut vs. Råttan: 0-1

//Sarut

Dagens craving.

Tradera alltså. Vilket ställe. 

Hehe.

//Sarut

Fail.

Försökte översätta texten med hjälp av Google Translate. Tydligen handlade den inte alls om kattmat som jag fått för mig, utan om boskap, vattendrag och personer med konstiga namn.

Jag är en copywriter med stora språkliga problem.

//Sarut

Ett meditativt antiklimax.

Ommwriter. Ett spexigt litet skrivprogram som dök upp någon gång förra året. Härliga ljudslingor och fina bakrunder, allt för att skrivandet ska flyta på enklare.

Och det fungerade. Och det var kärlek vid första ögonkastet.

Men ja. Man borde kanske inte skriva viktiga grejer i betaversioner av program. När man uppdaterar programmet kan allt man skrivit till exempel byta språk. Till kinesiska.

Härliga tider.

//Sarut

Back in the days.

Man var sex år gammal och fikade på anrika Café Royal i hemstaden. Alltid samma laguppställning: Krämbulle och Hallonsoda. Alltid två sugrör av den smala sorten. Alltid lika avundsjuk över att storasyster hade kvar halva bullen när jag själv svalt min nästan hel.

Nostalgi.

//Sarut

Boy girl. Girl boy.

Det provisoriska samboskapet då?

Jorå. Four days and counting.

(Det går bra nu).

//Sarut

Vinterkriget.

Varje nytt år, någon gång i januari/februari/mars överväger jag alltid, utan undantag, att emigrera. 

Orsaken? 

Slask. Den där grå sörjan som är ömsom is, ömsom vatten och som alltid gör vita märken på mina skor. 

Att bli blöt om fötterna kan jag ta. Att förfrysa några tår är inga problem. Men att skorna blir fula, det är inte ok.

Hörde du det vädret? Inte ok.

//Sarut